Inte en avföring

Idag har jag inte gjort ett skit. Ingenting. Nada.
Eller jo, jag målade en bild. That's it...

.. Vet ni vad? Det är då ångesten kryper sig närmare för mig. Imorgon måste jag kliva upp i tid (dvs inte vid 12:00/13:00) och göra någonting med mitt liv. Annars kommer jag hamna i ett ovälkomnande mönster, än en gång.

Om att börja på ny kula

Jag har en dator med ett skrivbord. En massa tangenter, bokstäver som kan bilda ord.
Meningar som omsorgsfullt kan omfamna mina tankar, bara jag tar mig tid till att skapa dem.
Behovet att göra just detta finns inom mig.
Under en lång tid har jag glömt bort detta, eller valt att(omedvetet?) tänka bort det. Trycka bort det, putta bort det. Jag kan kalla det vad jag vill.
Hur som helst sitter jag nu här igen, framför min gamla dator, på min gamla blogg, med ett nytt försök.
Ett nytt försök att hitta tillbaks till mina rötter.
Jag har ägnat de senaste timmarna till att läsa igenom alla inlägg, tankar och minnen. Nu, åratal senare inser jag hur mycket jag saknat att skriva. Om vad som helst och ingenting.
 
Jag har insett hur allt var så mycket bättre förr. Hur jag var så mycket bättre förr. Saknat att känna så mycket för ingenting och sedan skriva om dessa känslor. Tankar. Minnen. Ideér.
 
Att börja på ny kula. Det är vad jag försöker med, just i detta nu. Ursäkta att jag är lite ringrostig i mitt skrivande (jämför järna inte, eller jämför om ni vill, hur jag skriver nu med hur jag skrev då).
 
Hur som helst. Ett nytt försök. Tillsammans med Mr.E/Eels(som på den gamla goda tiden) sitter jag än en gång framför samma gamla dator (galadriel), min trofaste vän och ska bekänna mina fel och snedsteg.

Jag röker då jag känner att ångesten kryper sig närmare, eller då jag känner mig ensam (slutar idag, ett löfte jag kommer hålla). Vilket jag på senaste tiden har känt mig mer och mer, utan att lägga märke till det. Ensamhet.

Av någon anledning har jag slutat att anförtro mig till mina närmsta. Idioti. 
Det känns så klyschigt att säga att jag inte vet vem jag är längre. Och jag vet, jag vet, jag vet! Att vi människor är i konstant utveklning. Vi växer, vi förändras. Till det bättre, men även i mitt fall (enligt mig) till de sämre.
 
Jag tänker inte lika mycket (eller kanske en kan kalla det filofisera?). Nu när jag tänker cirkulerar dessa tankar oftast enbart kring mig själv. Egoism.
 
MEN, detta ska få en ändring. Jag ska få en ändring. Ett inlägg, en ny start.
 
Jag avslutar detta inlägg och börjar min förändring med "something old, something new, something borrowed, something blue"
 
Something old (några fina formuleringar från de äldre inläggen):
 

"You can't knoc me over with a feather but you can still make me cry pretty easily"
"Cure, I don't want this. So, cure me. Take it all away"
"Min älskade vän, du så nära vid mitt hjärta står"
"Make your own tracks to later on be followed"
"Älskade syster låt inte tårar stoppa dig. Du är värd mer än så"
"Jag drömde om sommar med solvärmd sand, svalkande vatten för sinnen i brand.
Fjärilars vingslag i en stillsam bris, minnen som föds ur ens lugnaste kris.
Månen som lyste upp vår värld av betong och den kyss som väckte mig till denna sång"
 
Something new (några fina formuleringar från de senaste dagar/månader):

"Jag har löst problemen för en stund, men bitterheten i min mun.
Sprider sig runt i min kropp, när ska detta få ett stopp?"
"Noggrant, nästan nyfiket"
"Pappas preludium pinar panikens påkommande pedistal"
"Demeaning, demanding, a damage I'll manage without"
"Du har satt dina spår här i norrland, men med sol och sken försvinner våndan.
Jag bugar och ber, mer och mer. För min tankeverksamhet är ej längre konkret"
 
Something borrowed (underbara låttexter finns överallt, kan inte välja alla tyvärr):

"Guess i'm doing something wrong
Never feel right in these shoes
Pocket full of matches and a head full of flames
Got to warn you that i'm bad news"
 
Something blue:

(detta inlägg..)
 
 
 
//Marielle aka (insert nickname here)

RSS 2.0