Värmen från min pappmuggen som är fylld med kaffe gör mina stenfrusna fingrar rörliga igen efter den lilla promenaden för ungefär nån minut sen. Jag gick ut för att känna på kylan litegrann. Det är inte riktigt samma sak här nere, luften känns inte lika frisk och ljuset är inte den samma som jag brukade skymta utanför sovrumsfönstret hemma på krokus. Stjärnorna syns inte heller lika väl. En släng av hemlängtan är väll vad man kan förvänta sig, några tiotal mil bort.

Lägenheten har tappat några själar för tillfället. Jag fick ta farväl imorse över en kopp te och en halv macka. Hunger är inte en av mina starka sidor. Inte heller självständighet, i alla fall inte här och nu när jag sitter ensam och bara känner saknader krypa upp bredvid mig.
Jag skriver mer och mer känns det som, novell(fortfarande till svenskan), lite dikter och låttexter. Men det känns bara härligt att få saker att göra igen. Ännu en saknad jag har burit på.

Tänkte bara förmedla lite saker som svävar runt i min skalle för tillfället.

M.V.H// Marielle A.K.A "Inte ens i närheten av amatörförfatare"

Pelle liten ^^