Tre veckor har nu gått, de känns lite mera som två.


Jag har förbluffat mig själv genom att inte tycka att prata är så läskigt som jag en gång gjort allt för många gånger. Att släpa sig upp ur sängen är inte längre en vana, inte heller att synen av skolan fick en att ångra sig att man ens gick ut ur huset.

Morgonhumöret är på topp och bussresorna är roligare än förr, kanske för att de inte längre sitter några irriterande sjuor bakom en och bara är allmänt stöddiga. Kanske för att jag själv nu är den minsta på skolan men nog också de att jag inte längre åker skolbuss.

Alla människor har så finurliga sammtal, varje människa är olik den andra.

Skoldagen börjar med att bli väckt av den allt så pigga mobiltelefonen, en mellanstor melodi som på något konstigt sätt väcker mig innan den ens börjat(haha) går med mina alldeles nya älgtofflor som är större än alla mina katter tillsammans till badrummet. Gör alla saker som är nödvändiga att göra innan en skoldag som att t.ex borsta tänder och hår, byta kläder ge alla djur mat. Men jag är ingen vidare frukostmänniska så den hoppar jag som vanligt över, medans någon alltid kommer på mig och fösöker att tvinga i mig något litet ändå. De funkar aldrig kan jag säga, så snälla sluta försöka.

Åker ena ensamma bussen till centrum för att sedan byta till den alltid smockfulla bussen till skolan. Alla går som i en flock med samma mål bort mot entrén. Ser sig omkring efter några bekanta ansikten och efter ett bemötande leende och ett litet välkomnande hej fortsätter man några steg till skåpet för att slänga av sig alla onödiga saker. Tillbaka till de bekanta ansiktet/na för några konversationer och sedan bort till klassrummen.

Och till slut efter en dag full med nästan för långa lektioner så får man en belöning. Man får åka hem! Haha.

M.V.H // Marielle A.K.A straight-A-student